Livet med sömnapné

Det här med sömnapné är kanske någonting som är obekant för många av er läsare och jag tänkte därför att jag skulle berätta lite för er, på ett vardagligt vis som är lätt att förstå, hur det är att leva med det.

Att ha sömnapné kan egentligen sammanfattas med ett enda litet ord, trötthet. Livet med sömnapné är ett liv av trötthet. Det är ett liv där man ofta känner sig otillräcklig bara för att energin så ofta tryter. Jag har, som ni eventuella läsare kanske vet, två döttrar och en fru och det är inte alltid så lätt att vara en bra man när man ständigt är trött. Med tröttheten följer irritationen och känsligheten. Jag försöker hålla negativa känslor på avstånd, och lyckas väl för det mesta hyfsat med det, men inte alltid.

Ibland om nätterna skrämmer jag nästintill livet ur min fru, hon kan vakna av att jag inte andats på vad hon uppfattar som lång tid. Hon vet ju att andningsuppehållen sällan varar längre än någon minut, men det upplevs som lång tid om man inte hör en annan människa andas. Att man snarkar mycket med sömnapné känner förmodligen de flesta till, jag är tack och lov en ganska tyst snarkare. Det har i vilket fall inte varit så illa ännu att jag håller min fru vaken.

Om jag själv sover vill säga. Vaknar på nätterna gör jag ganska ofta, om jag lyckas somna om eller inte beror ganska mycket på andra omständigheter i livet. Om det är stressigt på jobbet till exempel, eller om det är några andra funderingar som ligger och gnager i bakhuvudet.

Imorgon är en annan dag som det heter. Det är bara att bita ihop och kämpa på. Det känns bra att ha skaffat den här bloggen, det är på sätt och vis renande att skriva av sig emellanåt. Det var allt för den här gången, ha det bra!